Genoa 1639-Rome 1709  Related Paintings of Giovanni Battista Gaulli Called Baccicio :. | The Continence of Scipio | Triumph of Franciscan Order. Rome, Church of the SS. Apostoli. | bacoeariadne fcegk | The Worship of the Holy Name of Jesus, with Gianlorenzo Bernini, on the ceiling of the nave of the Church of the Jesus in Rome. | Triumph of Bacchus and Ariadne |
Related Artists:
Loo, Louis-Michel van
Flemish active in France, 1707-1771 Painter, son of Jean-Baptiste van Loo. He trained with his father in Turin and Rome, later attending the courses of the Acad?mie Royale in Paris. He received the institution's first prize for painting in 1726, and in 1728, accompanied by his brother, Fran?ois, and his uncle, Carle, returned to Rome where he was associated with Francois Boucher. On his way back to France, he stayed for a time in Turin, painting portraits of the royal family of Sardinia, the Duke and Duchess of Savoy. In Paris he was admitted to membership of the Acad?mie Royale and in 1735 was appointed assistant teacher at the Academie, becoming renowned as a specialist in portrait painting. Most of his portraits from this period are half-length, combining ideas from Hyacinthe Rigaud's later work with other more natural and innovative ones. On the death of Jean Ranc, Philip V of Spain asked Rigaud to suggest a substitute, and van Loo was proposed. He arrived in Madrid in 1737 and remained there as Pintor de la Corte until 1752, responding with modern aesthetic ideas to the demands of the Spanish monarchs for pomp and splendour. He carried out court commissions but devoted part of his time to teaching, his pupils often becoming studio assistants. He also took an active part in meetings held over a number of years to establish the Real Academia de Bellas Artes de S Fernando, for which he produced the canvas, the Education of Cupid by Venus and Mercury
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Marianne von Werefkin
Marianne von Werefkin (Russian, 10 September 1860, Tula, Russia - 6 February 1938, Ascona, Switzerland), born Marianna Wladimirowna Werewkina (transliteration Marianna Vladimirovna Verevkina), was a Russian-Swiss Expressionist painter. Marianne von Werefkin was born the daughter of the commander of the Ekaterinaburg Regiment. In 1880, she became a student of Ilya Repin, the most important painter of Russian Realism. Her progress was dealt a setback by a hunting accident in 1888 in which she shot her right hand, the one with which she painted. In 1892 she met Alexej von Jawlensky, who desired to be her protege, and in 1896 she, Jawlensky, and their servant moved to Munich. For the sake of Jawlensky's painting, Werefkin interrupted her painting for almost ten years. She created her first expressionist works in 1907. In these she followed Paul Gauguin's and Louis Anquetin's style of "surface painting", while also showing the influence of Edvard Munch. In 1909, the Neue Kenstlervereinigung Menchen (New Association of Artists in Munich, NKVM) was founded. It became a forum of exhibitions and programming. At the outbreak of the First World War, they immigrated to Switzerland, near Geneva. They later moved to Zurich. By 1918, they had separated, and Werefkin moved alone to Ascona, on Lago Maggiore. In 1924 she founded the artist group "Grober Bar" (i.e., Big Bear, Ursa Major).